Strutsmetoden.

15 Nov

Idag, precis två månader efter förlossningen, har jag äntligen fått tummen ur och bokat en tid hos barnmorskan för efterkontroll. Varför det har dröjt? Jomen ni vet det är så jobbigt att ringa samtal på dagtid när jag är ensam med lillen om han börjar skrika och sen var det ju den här förkylningen och jag kan lika gärna vänta eftersom jag vill sätta in spiral och ni vet infektionsrisken och eftersom jag hade en livmoderinfektion och ni vet. Ärligt? Jag är faktiskt nervös. Tänk om det inte alls ser ut som det ska? Tänk om det är något fel? Rent fysiskt alltså. Och så det här med amningen. Kommer jag att behöva försvara att jag inte ammar? Kommer hon ens att fråga?

Jag gör som vanligt. Jag sticker huvudet i sanden och kommer med löjliga bortförklaringar istället, för att slippa ta tag i det. Precis det här är anledningen till att jag var sjuk i nästan en vecka efter förlossningen utan att åka in. Och precis det här är anledningen till att jag gick med feber i fyra dagar innan jag såg till att få hjälp med min mjölkstockning. Om jag inte tar tempen så vet jag ju inte att jag har feber och kan låtsas att jag bara är trött.

Det här är nog en av mina sämsta egenskaper om jag ska vara ärlig. Det är tur att jag har M som tjatar på mig och ser till att jag tar tag i såna saker. Annars hade jag förmodligen aldrig sett till att boka in det här besöket. Om det på riktigt är viktigt så skulle man väl få en kallelse, det skulle man väl?

12 svar to “Strutsmetoden.”

  1. Jos november 15, 2011 den 22:31 #

    Jag har också varit jättenervös inför båda mina efterkontroller, men ändå längtat lite efter dom för att få veta att allt är bra. Och vet du vad, jag tror faktiskt också att man skulle få en kallelse om det vore livsviktigt, men det är faktiskt en lättnad när man väl varit där. Lycka till!

    • Muerta november 16, 2011 den 10:38 #

      Nä men precis. Det är klart det inte är livsviktigt, men sen är det ju det där att man inte litar riktigt på sin kropp, att man skulle känna om något var fel.

  2. Lisa november 15, 2011 den 22:49 #

    Då är jag inte ensam då, skönt det! Jag har förträngt det där återbesöket länge nog nu så det är väl dags att lyfta på den där luren. Samma visa sist också, skitnervös men allt såg finfint ut. Tänker också på det där att försvara varför jag inte ammar, men jag tror hon antecknade det redan innan V kom, att jag nog inte ville.
    Isch. Vill. Inthe. Gå.

    Men lycka till!

    • Muerta november 16, 2011 den 10:37 #

      Ja, ring och boka och få det ur världen! Det svåra är ju att man inte vill samtidigt som man självklart vill att någon kollar så det ser fint ut.

      Tack🙂

  3. julia november 15, 2011 den 22:50 #

    Är fortfarande sur över att jag missade min efterkontroll. När vi åkte hem från BB var det väl nån praktikant som skrev ut oss för hon sa att de skulle höra av sig om den, men ”det blir inte förrän frampå hösten”. När jag tyckte det varit höst ett tag nu i oktober ringde jag. Då sa de att efterkontrollen fick man boka själv och att den gjorde man vanligen två månader efter födseln. Då kände jag att skitsamma, så himla kul kan det ju inte vara med gynundersökning and what not ändå. Hoppas jag överlever ändå.

    • Muerta november 16, 2011 den 10:34 #

      Men Gud så klantigt! Usch vad sur jag skulle ha blivit:/

      Antar att man egentligen kan anta att allt står rätt till om man inte tycker att nåt känns konstigt. Men skönt ändå att ha blivit okejad liksom.

  4. Z november 16, 2011 den 09:33 #

    Mitt återbesök var ganska värdelöst. Vi pratade om förlossningen, hur jag tyckte det var att vara preggo, preventivmedel & sen gick jag hem. Fick ingen undersökning eftersom jag födde med kejsarsnitt. Men hade jag fött vaginalt så hade jag nog uppskattat en.
    Jo, vi läste ju min journal från förlossningen också. Hjälpte inte heller, blev bara mer förvirrad över vad som egentligen hände😦

    • Muerta november 16, 2011 den 10:09 #

      Ja, det är ju typ det jag tycker är intressant; preventivmedel och en undersökning. Förlossningen känner jag inte att jag behöver prata om. Det var ju liksom inget konstigt med den i mitt fall.

  5. Gunnel Weinreich november 16, 2011 den 10:21 #

    Bra med efterkontroll! Har aldrig hört att någon skulle komma med pekpinnar, du har ju ammat så länge det funkade, Bruno är nöjd och du har säkert läkt som du ska🙂 Kram från din mamma

    • Muerta november 16, 2011 den 10:42 #

      Jo men du vet, barnmorskor är ju lite sådär knasiga ibland. Jag vet inte. Jag får sån prestationsångest så fort jag ska dit.

  6. Fifi november 16, 2011 den 14:29 #

    Jag är precis likadant, skjuter upp och stoppar huvudet i sanden, sån är jag! Det jag skjuter upp allra mest är att ringa telefonsamtal, för man vet ju aldrig om E börjar skrika när jag väl har fått tummen ur och slagit numret…

    • Muerta november 16, 2011 den 21:03 #

      Precis! Och jag är jäkligt dålig på att ringa samtal redan från början, tycker inte alls om det, så det blir ju knappast lättare när man dessutom ska nojja över att en bebis kanske plötsligt får för sig att gallskrika.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: